Ekonomisk hållbarhet 11: Risken för ekonomiskt utsatt bostadshushållsbefolkning år 1998–2017

I nedanstående nyckeltal illustreras risken för ekonomiskt utsatt bostadshushållsbefolkning för åren 1998–2017 efter ekonomisk region. Högst risk för ekonomisk utsatthet har personer bosatta i skärgården (ca 7,1 procent), dvs. antalet ekonomiskt utsatta bostadshushållsbefolkning är drygt sju procent av den totala bostadsbefolkningen. Risken för ekonomisk utsatthet är lite högre i Mariehamn än på landsbygden (4,2 procent respektive 3,4 procent). I början av 2000-talet var risken högre på landsbygden, men sedan år 2010 har Mariehamn för det mesta haft en högre risk för ekonomisk utsatthet än landsbygden på Åland.

På Åland uppgick bostadshushållsbefolkningen år 2017 till 28 980 personer, av dessa räknades 1 153 personer som ekonomiskt utsatta (ca 4,0 procent). I Finland var motsvarande risk för ekonomisk utsatthet år 2017 ca 7,4 procent. I Mariehamn räknades 477 personer som ekonomiskt utsatta år 2017, på landsbygden 534 personer och i skärgården 142 personer.

Definition ekonomisk utsatthet:
Ekonomisk utsatthet innebär att personen har hört till ett låginkomsthushåll både under statistikåret och under två av de tre föregående åren (se definitionen på låginkomsttagare). Definitionen baserar sig på Eurostats rekommendationer.

Definition låginkomsttagare:
Låginkomsttagare är personer vars hushålls disponibla penninginkomster per konsumtionsenhet (s.k. ekvivalerad penninginkomst) understiger 60 procent av medianinkomsten av de ekvivalerade disponibla penninginkomsterna för samtliga hushåll. Den andel av befolkningen som ligger under denna inkomstgräns kallas låginkomstgraden. Eurobeloppet för låginkomstgränsen varierar från år till år. Definitionen baserar sig på Europeiska unionens statistikbyrå Eurostats rekommendationer. Finland har ingen officiell nationell definition på låginkomsttagare eller fattigdomsgräns.

Uppdaterad 22.5.2019