Den åländska flyttningsrörelsen ur ett arbetsmarknadsperspektiv

Rapporten redogör för utflyttades och inflyttades förhållande till den åländska arbetsmarknaden, och det finska språkets betydelse i sammanhanget. Uppdraget kommer dels från den åländska Arbetsmarknads- och Studieserviceenheten (AMS), dels från Kansliavdelningen vid Ålands Landskapsstyrelse (LR). Studien baserar sig på material från två enkäter riktade till drygt 1200 personer i åldern 19-60 år som flyttade från eller till Åland under perioden 1990-2006.

Av rapporten framgår att i dagsläget är drygt var fjärde inflyttare till Åland en återflyttande, infödd ålänning. Den starkaste ökningen av invandringen under 2000-talet står personer födda i Baltikum och personer födda utanför Norden och Baltikum för.

I ÅSUBs rapport kartläggs också de utflyttades och inflyttades sysselsättning och utbildningsbakgrund. Andelen av de inflyttade som arbetar som företagare är något högre än motsvarande andel av alla sysselsatta på Åland. Var femte återflyttad infödd ålänning är företagare, att jämföra med var tionde av de inflyttade som är födda på annan plats. Hälften av alla som flyttade till Åland på 1990-talet var utbildade inom service, hälso- och sjukvård och social omsorg, samt samhällsvetenskap.

Undersökningen visar också att var femte av de färdigutbildade utflyttarna med planer på att återflytta är utbildad inom hälso- och sjukvård. Också behovet av datakompetens till det åländska näringslivet och behovet av lärare till de åländska skolorna skulle till stor del kunna tillgodoses med benägna återflyttare, enligt ÅSUBs analys.

Rapporten drar slutsatsen att det tydligen finns goda möjligheter att den åländska arbetsmarknaden kan tillföras den typ av högre utbildad kompetens man är i behov av, om de rätta förutsättningarna skapas för dem som vill återflytta. Det är t.ex. uppenbart att det finns utflyttade läkare som är redo att flytta tillbaka till Åland. Läkarna var den vanligaste yrkeskategorin bland dem som sade sig ha planer på att återvända.

I rapporten undersöks också motiven för att flytta till Åland hos olika grupper av individer. Av alla individer i åldern 19-60 år, som inflyttade till Åland under 1990- eller 2000-talet, flyttade 41 procent i första hand för att arbeta och 36 procent i första hand av familjeskäl. Hälften av de infödda ålänningarna hade flyttat tillbaka i första hand av familjeskäl, och endast var fjärde i första hand för att arbeta. Rapporten visar också att andelen kvinnor som flyttar från Åland för att studera är betydligt större än andelen män och omvänt är andelen män som flyttar bort för att arbeta betydligt större än andelen kvinnor.

Infödda ålänningar är de som är mest benägna att återflytta. 27 procent hade konkreta planer på att återvända. Återflyttningsbenägenheten hos åländska studerande är stark (43 procent av denna grupp sade sig ha planer på att återflytta). Starkast är den hos studerande i Sverige som har jämförelsevis dåliga kunskaper i finska. Många av dessa planerar att flytta till Åland i första hand inte som resultatet av ett ekonomiskt kalkylerande, utan helt enkelt för att man är född och uppvuxen där. Våra resultat tydde också på att de infödda ålänningarna som bodde i Sverige var mer benägna att återflytta än de som bosatt sig i Finland. De som utflyttat från Åland till Finland var minst benägna att återflytta till Åland.

I ÅSUBs rapport redogörs också för hur de utflyttade och inflyttade värderar olika faktorers inverkan på deras beslut att flytta till Åland. Knappast förvånande angav över 90 procent av alla svarande att tillgången på arbete är en ’mycket viktig’ eller ’viktig’ faktor när man skall överväga att flytta tillbaka till Åland. Att lösa boendefrågan var nästan lika viktig, och den sociala servicen värderades likaså den högt. Tryggheten och närheten och tillgången till naturen var andra viktiga faktorer, medan karriärmöjligheterna värderades förhållandevis lågt av alla dessa grupper.

Uppfattningen om behovet av kunskaper i finska på den åländska arbetsmarknaden skiljer sig mellan de utflyttade och de inflyttade. Fyra av tio (39 procent) utflyttade, infödda ålänningar som sökt arbete på Åland uppgav att kravet på finska hade försvårat för dem att få arbete där, medan 18 procent av de återflyttande ålänningarna uppgav att de upplevt motsvarande sak.

Dessutom fann vi att drygt 4 procent av de utflyttade hade avstått från att söka ett arbete på Åland på grund av att krav på finska hade ställts, medan 12 procent av de inflyttade hade avstått av samma skäl.

I en tidigare ÅSUB-rapport (2008:1 Det finska språkets ställning inom det åländska arbetslivet) kartlades och analyserades behovet av det finska språket på företags- och myndighetsnivå. Där visades hur man från arbetsgivarhåll bedömer att kravet på kunskaper i det finska språket ökat och fortsättningsvis kommer att öka. I denna utredning drar ÅSUB slutsatsen att med tanke på den fortsättningsvis starka återflyttningsbenägenheten hos infödda ålänningar, verkar det uppenbart att åländska beslutsfattare och näringsliv har att hantera ett kvarstående och måhända växande dilemma.   

Rapporten konstaterar avslutningsvis att hur allvarligt man anser detta språkdilemma vara, och vilka slutsatser för organiseringen av den åländska politiken och ekonomin man drar av detta, är en politisk och inte en vetenskaplig fråga.

Hela rapporten kan du läsa här.

En bildpresentation av rapporten bifogas som pdf nedan.