Kvinnors företagande på Åland

Kvinnors företagande på Åland - En samhällsekonomisk resurs med tillväxtpotential

Undersökningens uppdrag har varit att klargöra kvinnoföretagares drivkrafter och motiv samt eventuella hinder för företagande som kvinnor upplevt. Kvinnor som företagare är ingen enhetlig grupp, utan det finns stora individuella variationer. Undersökningen har riktat in sig både på personen och på processer. Målet för uppdraget var att öka kunskapen och förståelsen om och för kvinnors företagande för att på ett bättre sätt kunna ta tillvara den potential som finns i kvinnors entreprenörskap. Förslagen till åtgärder har utarbetats i nära samverkan med uppdragsgivaren och den referensgrupp som funnits för projektet.

Utredningen har omfattat en litteraturgenomgång, analys av statistik och registerdata samt en enkät- och en intervjuundersökning. Därtill har en sakkunnig referensgrupp varit knuten till projektet. I uppdragets slutskede hölls en workshop med ett betydande antal organisationer som jobbar med företagsrådgivning för att gemensamt utarbeta förslag till åtgärder.

Kvinnornas andel av kategorin företagare på Åland uppgick år 2005 till 31,6 procent. Bland personbolagen är andelen lite lägre, 26 procent. I Finland är kvinnornas andel av företagarna runt 33 procent och i Sverige cirka 25 procent. De uppgifter som finns om nyföretagandet per kön på Åland visar inte på någon tillväxt i kvinnoföretagens andel av företagsstocken. Uppgifterna tyder på att kvinnornas andel hålls relativt konstant, i motsats till utvecklingen i våra närregioner där kvinnornas andel ökar.

Analysen av utvecklingen bland kvinnoföretagarna har visat på att lönesumman växer snabbt, med i genomsnitt över 10 procent per år under 2000-talet. Tillväxten i omsättning har också varit snabbare än för näringslivet som helhet, men utvecklingen är dels långsammare än för lönesumman, dels är tillväxten i omsättningen avtagande - något som är oroväckande med tanke på den långsiktiga lönsamheten. Lönsamheten är visserligen fortfarande god för de flesta kvinnoföretagarna, men lägre än för näringslivet och för småföretagen i genomsnitt. Kvinnorna lyfter även lägre företagarinkomster än männen. Den här skillnaden förklaras dock till stor del av bransch och inte av kön. Det här resultatet styrks även av undersökningen bland företagarna där flera kvinnor framhåller att det är svårt att kunna ta tillräckligt betalt. En försiktig hållning märks också när det gäller skuldsättning, kvinnoföretagarnas skulder är i medeltal bara hälften så stora som männens.

Kvinnor och män på Åland blir företagare för att man vill utveckla och använda sina kunskaper och färdigheter, man vill arbeta i branschen och för att man tycker att företaget behövs på marknaden, vilket speciellt kvinnorna lyfter fram. Det finns inga större skillnader mellan kvinnor och män när det gäller synen på hur det är att vara företagare på Åland bland dem som besvarat enkäten. De flesta har lyft fram ett fungerande yrkesmässigt nätverk, stor möjlighet att bestämma över sin egen arbetssituation och möjligheten att få förverkliga sina idéer.

Likheterna är stora för både kvinnor och män som valt att bli företagare. På några områden finns det dock skillnader. Den första skillnaden är inom vilka branscher kvinnor och män driver företag. Den åländska arbetsmarknaden är, liksom arbetsmarknaden i våra närregioner, relativt könssegregerad. Männen driver företag inom primärnäringarna, byggverksamhet, transportsektorn och industri, men även inom handel och företagstjänster. Kvinnorna å andra sidan dominerar företagandet inom personliga tjänster samt utbildnings-, hälso-, och sjukvårdstjänster, men det finns även relativt många kvinnoföretag inom handeln och primärnäringarna. Inom hotell- och restaurangbranschen är ungefär lika många kvinnor som män aktiva.

Den andra skillnaden är att kvinnor i genomsnitt startar sina företag senare i livet än vad männen gör. Här kan förklaringen antingen finnas i de sociala trygghetssystemen och kostnaderna för att vara hemma med barn. Men förklaringen kan också delvis finnas i självkänsla och mod, att våga tro på sig själv och sina idéer, eller i att rätt tillfälle helt enkelt inte har dykt upp tidigare. En skillnad som knyter an till den här frågan är hur man kombinerar företagandet med familjelivet, där männen enligt enkätens resultat i högre grad ser företagandet som ett vanligt jobb eller har en partner som har huvudansvaret för familjen, medan kvinnorna i större uträckning jobbar hemifrån och tar hjälp från annat håll.

Den sista skillnaden mellan könen, som syns tydligt i undersökningen, är vad man upplever som hinder för företagets utveckling. Både kvinnor och män upplever pappersarbetet och den egna begränsade tiden som ett betydande hinder. Kvinnorna betonar dock lönekostnaderna och företagets lönsamhet i högre grad än männen, medan männen lyfter fram bristen på lämplig personal och hård konkurrens. De åländska företagen ser inte bristen på egna idéer som ett hinder för företagets utvecklig.

En grupp som framträder i undersökningsmaterialet är de kvinnor som blivit företagare som unga. De har ofta blivit företagare direkt efter sin utbildning, de har en högre utbildning, de har i större utsträckning haft en företagarförebild, de startar ofta tillsammans med någon annan och de vill framför allt investera snarare än fortsätta som hitintills när deras framtidsplaner för företaget efterfrågas. Här finns en potential att fånga upp i det åländska samhället.

Bland de förslag till utveckling av näringslivsfrämjande åtgärder som kunde vara av särskild betydelse för kvinnorna och som kommit fram, dels i samband med enkäterna och intervjuerna, dels inom ramen för arbetet i referensgruppen och under workshopen kan följande lyftas fram:

Ø Att synliggöra och lyfta fram inspirerande förebilder för kvinnoföretagare och visa på mångfalden inom företagsverksamheten.
Ø Att erbjuda särskilda mentorer och nätverk för kvinnoföretagare.
Ø Att erbjuda särskilda "lära sig ta betalt"-kurser för kvinnor. För att kunna skapa ett värde bör man ha förmåga att värdera både sig själv och andra.
Ø Att erbjuda tjänster som affärsutvecklare eller business coacher som kan stå till tjänst med ett relativt kontinuerligt stöd för befintliga företag som vill utvecklas.
Ø Utveckla informationen om finansieringsmöjligheter riktad mot kvinnoföretagare och utforma finansieringsformerna så att de tilltalar kvinnor i högre grad.
Ø Att tidigt informera om möjligheten att bli företagare i skolorna, att väcka intresse och presentera företagandet som ett reellt alternativ.
Ø Att erbjuda så kallad "one-door learning", för att det ska vara lätt att starta och utveckla företag bör informationen om allt som rör företagande finnas samlad. Det ska räcka med att vända sig till ett ställe för att få den kunskap man behöver. Detta kan nås genom en gemensam internet-portal för alla typer av företagstjänster som kan vara aktuella.
Ø Att utveckla rådgivarrollerna så att de tydligare har till uppdrag att inspirera och motivera, bedriva uppsökande verksamhet och anpassa informationen till målgruppen.
Ø Utveckla företagsinkubatorverksamheten, bredda målgruppen så att den inte bara omfattar tekniska innovationer. Utveckla startstödstjänsterna, det behöver inte handla om finansiellt stöd.
Ø För att skapa lika villkor för kvinnor och män att starta och driva företag bör kostnaderna för föräldraledigheten delas jämnare mellan föräldrarna.

Flera av de förslag som utarbetades under workshopen hade som idé att Handelskammaren, Företagareföreningen eller Teknologicentrum skulle vara ansvariga för åtgärderna. Viktigt är då att dessa organisationer får ett tydligt uppdrag med en tydlig målsättning och tillräckliga resurser. Av stor betydelse för resultatet av förändringarna är också att rådgivarna får tillräcklig information, utbildning och stöd i utvecklingsarbetet. Ansvaret här vilar på landskapsregeringen som uppdragsgivare.

Hela rapporten kan du läsa här.