Närståendevård på Åland

I rapporten Stöd för närståendevård på Åland 2025 har vi undersökt närståendevårdares situation på Åland. Resultatet visar att det finns ett behov av mer flexibla och individuellt anpassade lösningar för närståendevården, speciellt när det gäller avlastning och barnfamiljer. Informationen om närståendevård och vilka stödformer som finns behöver förbättras och nå ut till fler. Uppdraget som närståendevårdare påverkar både den egna ekonomin och hälsan, och kan upplevas tungt och isolerande. Samtidigt betonar flera närståendevårdare att de upplever det positivt att möjlighet finns att vårda sin närstående.

Undersökningen har genomförts på uppdrag av Ålands landskapsregering, i syfte att öka kunskapen om närståendevårdares situation på Åland. I utredningen har vi undersökt hur KST och kommunerna arbetar med närståendevård idag, vilka de kommunalekonomiska nyckeltalen är, hur närståendevårdare själva upplever sitt uppdrag, vilket stöd som erbjuds dem, och om det finns ett behov av ytterligare stödformer. Utredningen baseras på tillgänglig statistik, intervjuer med sakkunniga från KST och kommunerna samt på enkätsvar från närståendevårdare på Åland.

Antalet närståendevårdare och vårdtagare ökar och arvodet varierar mellan kommuner

På Åland har antalet närståendevårdare ökat från 308 till 403 personer under perioden 2010 till 2024. Även antalet vårdtagare har ökat, från 314 till 396 personer under samma tidsperiod. År 2024 var majoriteten av närståendevårdarna kvinnor (69 procent) och en majoritet (58 procent) var 64 år eller yngre. Drygt hälften av vårdtagarna var män (55 procent) och ungefär hälften var 65 år eller äldre.

Många kommuner på Åland har endast ett fåtal, omkring fem eller färre, ansökningar om närståendevård per år. Arvodet för närståendevård baseras på vårdbehov, kategoriserat i vårdklasser, och varierar mellan kommuner. Till exempel varierar arvodet för vårdklass 1 mellan 420 euro/månad och 532 euro/månad år 2025. Den totala kostnaden för vårdarvoden på Åland uppgick till drygt 2,3 miljoner euro år 2024.

Hur arbetar kommunerna och KST med närståendevård?

I samband med undersökningen intervjuades 15 sakkunniga inom närståendevård från kommunerna och KST.

Mer information om rättigheter

Alla kommuner och KST informerar om stödmöjligheterna via webbplatser men även med kompletterande kanaler, men förutsättningarna och informationsspridningen är olika mellan kommunerna. Idag bygger det i hög grad på att individen själv känner till att stödet finns. För att säkerställa att fler nås av informationen föreslås riktade insatser som brev och hembesök.

”…för det är ju inte på något vis givet att man intuitivt ska förstå att det kanske finns någonting här som jag har möjlighet till.”
 

Beviljandeprocessen varierar mellan kommuner

Bedömningen av vård- och servicebehov är central för beslut om närståendevård och ska enligt lag omfatta både vårdtagarens vård- och servicebehov och närståendevårdarens förutsättningar. I utredningen lyfter flera intervjuade ett behov av gemensamma och tydligare kriterier för hela Åland samlat, för jämlik tillgång till närståendevård.

Beviljandeprocessen skiljer sig mellan kommunerna och i de flesta kommuner görs både behovsbedömningen och själva beslutet av samma handläggare. Detta skapar risk för ojämlik praxis och ensamhet i beslutsfattandet. Flera intervjuade efterfrågar ett ökat stöd och utbildning för dem som handlägger ansökningar – särskilt gällande tolkning av vårdklasser och lagstiftning.

Otydlig ansvarsgräns och behov av samverkan med hemsjukvården

Studien visar också ett behov av tydligare ansvarsgränser mellan kommunerna och KST. Överföringen av vissa beslut från kommunerna till KST har skapat situationer där parallella regelverk gäller, vilket gör handläggningen otydlig. Det finns önskemål om regelbunden rådgivning från landskapsregeringen i frågor där gränsdragningen mellan KST och kommunerna är oklar.

I kommunerna ses också ett ökat behov av samverkan med hemsjukvården (Ålands hälso- och sjukvård, ÅHS).

Behov av utvecklat stöd till närståendevårdare

Flera intervjuade anser att ett enhetligt system för vårdarvoden för närstående på Åland skulle skapa mer jämlika förutsättningar. De flesta är positiva till servicesedlar för individuellt anpassade tjänster. Servicesedlar kan bland annat användas för rekreation och återhämtning, för att förebygga utmattning av vårdaren. För äldre kan sedlar även användas för till exempel städhjälp (hemservicen omfattar inte detta), och sedlar föreslås ska kunna användas för annan avlastning såsom massage, snöskottning eller hushållssysslor.

Möjligheten till ledighet och avlastning nyttjas idag sparsamt. Dels på grund av bristen av korttidsplatser, dels för att man upplever att närståendevårdarna inte vill vara till besvär. Andra anledningar är att vårdtagaren inte vill vara på korttidsboende och att närståendevårdaren är orolig för vårdens kvalitet.  

Behov finns av mer ändamålsenliga avlastningsmiljöer för personer med demens, yngre vårdtagare (under 65 år) och ökade resurser för korttidsplatser för barnfamiljer. Samverkan med privata aktörer kan utvecklas, särskilt för barn och yngre personer under tider på dygnet/veckan då det idag finns utmaningar med flexibla lösningar. Bättre avlastning genom utvecklad hemservice och avlösarservice föreslås, men förutsättningarna varierar mellan kommunerna och rekryteringssvårigheter försvårar bemanningen. 

Hur närståendevårdarna själva upplever sin vardag

Samtliga personer på Åland som vårdar en närstående enligt avtal med en kommun eller KST bjöds in att delta i enkätundersökningen om närståendevårdares vardag. Totalt besvarade 186 personer enkäten.

Tre av fyra av de närståendevårdare som besvarade enkäten var kvinnor och lite mer än hälften var mellan 18 och 64 år gamla. Knappt hälften av vårdtagarna var kvinnor. En fjärdedel av vårdtagarna var barn (under 18 år) och drygt hälften var 65 år eller äldre.

Närståendevårdarens relation till vårdtagaren. Andel svarande efter närståendevårdarens kön.

40 procent vårdar sitt barn

En klar majoritet av närståendevårdarna bor i samma hushåll som vårdtagaren. Omkring hälften av de svarande vårdar sin maka, make eller partner medan ungefär 40 procent vårdar sitt barn och en av tio vårdar sin förälder. Män vårdar i huvudsak sin maka eller partner, medan lika stor andel kvinnor vårdar sin make eller partner som andelen som vårdar sitt barn.

Nio av tio närståendevårdare upplever att de åtminstone till viss del fått tillräckligt med information om vad uppdraget innebär. Samtidigt önskar nästan en tredjedel att de hade erbjudits utbildning eller andra förberedelser inför uppdraget som närståendevårdare.

”Informationen på vad man kunnat få för stöd, både ekonomiskt och personligt varit svår att veta var hitta. Man har mest fått höra det av en annan som fått veta av någon annan […].”
 

Många närståendevårdare tar inte ut den ledighet de har rätt till

Äldre närståendevårdare erbjuds hälsoundersökning i högre utsträckning än yngre. Nästan 60 procent av närståendevårdare 65 år eller äldre har erbjudits hälsoundersökning, jämfört med knappt en fjärdedel av närståendevårdare som är yngre än 65 år.

Avlösarservice används sparsamt - ungefär 60 procent har erbjudits avlösarservice, men knappt hälften av dessa har använt sig av serviceformen. Drygt hälften av närståendevårdarna har fått hjälp av släktingar eller vänner med vård, utan ekonomisk ersättning.

Hälften av dem som besvarat frågan uppger att de inte har tagit ut en enda ledig dag under de senaste tolv månaderna. I genomsnitt har närståendevårdarna tagit ut 37 procent av den ledighet de har haft rätt till.

Orsaken till att ledigheten inte tas ut varierar; man upplever till exempel inget behov eller att det är omöjligt att få till ledighet. Flera har också svarat att de inte känt till möjligheten. Ytterligare en anledning som lyfts fram är att vårdtagaren inte vill att någon annan än den närstående ska ta hand om honom/henne, eller att närståendevårdaren inte vill att någon annan ska ta hand om deras närstående.

Närståendevårdare vill ha mer flexibla och individuellt anpassade lösningar för avlastning

Många närståendevårdare lyfter behovet av mer individuellt anpassade lösningar för avlastning. Barns behov lyfts särskilt fram och några nämner att det är för krångligt och komplicerat att få till avlastning.

Andra stödformer som efterfrågas av närståendevårdarna är bland annat samtalsstöd och handledning, praktisk hjälp med hushållssysslor (som städning eller måltidsservice), friskvårdskuponger eller liknande, sociala träffar för närståendevårdare och transporthjälp.

”Avlösning på helger och/eller hela dygn har jag inte behov av. Punktinsatser i vardagen finns det behov av.”

”Vi har fått avslag på alla former av stöd som skulle varit till hjälp för oss. T.ex. i stället för städning som inte hinns med för att barnet behöver mig har det sagts att för barnet okända personer skulle komma och ta med barnet ut medan jag städade hemmet. En lösning som inte är lämplig för barnet.”
 

Hur uppdraget påverkar närståendevårdaren

Knappt hälften av de närståendevårdare som besvarade enkäten förvärvsarbetar eller studerar samtidigt (49 % av kvinnorna, 33 % av männen). Mer än 40 procent anser inte att vårdarvodet är skäligt.

”Ersättningen täcker inte det jobb man gör, då man finns till dygnet runt +all annan service och hjälp man ger men det är en symbolisk summa och bra då jag behöver ta ledigt från arbetet för läkarbesök mm.”

Två av tre närståendevårdare upplever att deras ekonomiska situation förblivit ungefär samma sedan de blev närståendevårdare. Yngre närståendevårdare upplever i högre utsträckning än äldre att deras ekonomi har försämrats.

Hur har uppdraget som närståendevårdare påverkat din ekonomiska situation? Andel svarande i procent.

Närståendevårdarnas självskattade fysiska hälsa är jämförbar med Ålands befolkning generellt i åldern 16–84 år, medan deras självskattade psykiska hälsa ligger något sämre jämfört med Ålands befolkning (Se Tillitsstudien från 2022). Kvinnors självskattade hälsa (både fysisk och psykisk) är lägre än mäns.

”Påverkan på livssituationen är total: umgänge, spontanitet, resor, kulturliv, etc. Kort och gott; pensionstiden blev fortsatt heltidsarbete.”

”Det är extremt tufft i alla situationer. Man får kämpa otroligt mycket. Hela livet, med arbeten, familj, syskon och vänner. Till och med semester och fritidsintressen blir lidande. Man ses som jobbig på arbetsplatser, sjukhus, skolor, bland vänner och familj. […] Anpassningarna kostar karriär, förlorad inkomst och större utgifter […].”

Nästan fyra av fem närståendevårdare upplever en måttlig eller hög belastning av uppdraget som närståendevårdare. Kvinnor upplever en högre belastning än män.

Självupplevd belastning av uppdraget som närståendevårdare. Andel svarande i procent, totalt och efter kön.

Statistik om närståendevård