Uppföljning av landskapsandelarna och kommunernas ekonomi 1998-2003

ÅSUB har haft i uppdrag att göra en i Landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna avsedd uppföljning av landskapsandelarna och kommunernas ekonomi. Uppdraget har varit begränsat till att gälla de frågor om kommunernas driftsutgifter som har direkt koppling till landskapsandelssystemet och omfattade inte investeringsutgifterna. Utredningen omfattar driftsutgifterna för hela bildningssektorn, sociala sektorn samt kostnadsutvecklingen totalt för kommunerna.

Det man kan konstatera är att förändringarna under den period som nuvarande landskapsandelssystem tillämpats (från 1994) har varit så många och mångfacetterade att det inte finns något entydigt sätt att jämföra kostnadsfördelningen mellan landskapet och kommunerna vid reformtidpunkten med situationen idag. Många olika reformer har på ett eller annat sätt berört landskapsandelssystemet. Det som från början var tänkt som ett enkelt och tydligt system har utvecklats och reformerats så att överskådligheten blivit lidande.

Slutsatsen av utvärderingen är att både kommunernas och landskapets kostnader har stigit snabbt. Om man endast ser till grundsystemet har kommunernas, och därmed även landskapets, andelar av kostnaderna hållits i det närmaste konstanta. Inom systemet har det dock skett förskjutningar. De kalkylerade grunderna är för låga och de egentliga bidragsprocenterna för kommunerna motsvarar inte de stödprocenter som lagen anger. Å andra sidan deltar kommunerna inte längre i kostnaderna för ÅHS och landskapet har infört en ny form av landskapsandel som kompensation för att kommunerna inte längre får någon del av kapitalskatte-inkomsterna.

Vi har också konstaterat att systemet fungerar väl i grunden och på det övergripande planet. Nettodriftskostnaderna per invånare för de två stora sektorerna är högst i skärgårdskommunerna och i de minsta kommunerna, men landskapsandelarna jämnar ut kostnaderna så att de egentliga egenandelarna som kommunerna står för är störst i de befolkningsmässigt (och ekonomiskt) starkaste kommunerna.

Uppföljningen har vidare kunnat konstatera att kostnadsfördelningen mellan de två huvudmännen, landskapet och kommunerna, i stort har hållits på samma nivå som den var vid reformtidpunkten, om man ser på resultatet på en övergripande nivå. Beroende på vilka delar av alla de ekonomiska relationerna mellan landskapet och kommunerna som man väljer att inbegripa i jämförelserna kan dock bägge parter finna grund för att deras kostnadsandelar stigit.

Den landskapsandelsreform som genomfördes år 1994 hade som mål att stärka den kommunala självstyrelsen samt att bibehålla kostnadsfördelningen mellan landskapet och kommunerna som helhet. Avsikten var att systemet skulle vara enkelt, överskådligt och sporra ekonomiskt tänkande, men då systemet har byggts på och vidareutvecklats har det åter blivit svårt att överblicka. Den komplexa bild av de ekonomiska förhållandena mellan landskapet och kommunerna som den här uppföljningen ger, understryker behovet av en samlad genomgång av kommunernas hela inkomstbas inom en snar framtid.

Närmare information om rapporten kan fås av Katarina Fellman på ÅSUB (tel 25493), Sigurd Lindvall vid Ålands kommunförbund (tel 22583) eller Robert Lindblom vid Landskapsregeringen (tel 25213).

Hela rapporten kan du läsa här.